Som jag tidigare berättat har min dröm alltid varit att bo vid vattnet, och den här helgen blev det bekräftat ännu en gång.
Efter två dagar i Ramsviken på Värmdö, tältandes vid havet, blev det precis den återhämtningen jag behövde. Det kom efter en period som varit allt annat än skön, en episod av Horton, direkt följt av en förkylning. Kroppen, huvudet och själen hade helt enkelt fått nog.
Så det blev att packa, inklusive det nyinköpta tältet Fjällräven Abisko View 2 och köra en kort färd ut till kusten.
Tystnaden som inte är tyst
Det första man märker är hur mycket som faktiskt händer när man stannar upp. Det blir inte riktigt tyst där ute. Det blir tystare till natten men inte riktigt helt. Tror det var ankor som hade party party hela natten men är inte säker. De fortsatte efter att segelfolket hade fått slut på vinet. Vinden som tar tag i tältduken. En kort skur som kom och gick, och som bara gjorde att luften kändes ännu renare efteråt.
Det som satte mig mest var natten. Klockan två på morgonen var himlen fortfarande rödbrinnande, inte den vanliga bleka gryningsrosan utan en djup, nästan overklig röd som lyste rakt in genom tältöppningen. Samtidigt fortsatte fåglarna sitt, som om de redan visste att dagen var igång igen. Att ligga vaken i det, mitt i natten men aldrig riktigt i mörker, satte saker i ett annat perspektiv. Vad är det egentligen jag skyndar mig till hemma?
Vi vandrade upp till ett utsiktstorn en av dagarna. Stod där ett bra tag och bara tittade ut över vattnet. Svårt att förklara för någon som inte stått där själv, men det är något med att se så långt, utan skärmar, utan måsten. Där, vid vattnet, vill jag leva.
Egen lagad mat och ett nytt tält
En av höjdpunkterna var faktiskt maten. Primus multifuel-köket fungerade helt suveränt, det är skönt när utrustningen bara gör sitt jobb utan dramatik. Samma sak med tältet. Abisko View 2 fick sin första riktiga prövning i helgen, och det höll vad det lovade. Bra timing också, för det här blir samma tält som ska följa med upp till Helags och Vålådalen i sommar.
Varför det här hör hemma här
Den här bloggen handlar egentligen inte om avkastning eller fondval. Den handlar om vad allt det där är till för. Och helgen i Ramsviken är ett ganska bra svar i sig. Frihet att kunna packa en ryggsäck och bara åka. En natt som vägrar bli riktigt mörk, fåglar som inte tystnar, ett torn, en utsikt och ingen brådska. Och i framtiden kommer tältet att bytas ut mot ett hus.
Disciplin över känsla gäller portföljen. Men friheten är vad den ska köpa.
