Asienfonden fick en vetenskaplig spark i röven.

Det finns tankesätt som lever kvar i portföljen långt efter att man slutat tro på dem.

Det här är berättelsen om ett sådant tankesätt, hur det planterades och hur det formade två generationer av beslut, och hur en strukturerad analys till slut visade vad det faktiskt kostade.

Ursprunget till det hela var ett påstående från Mats Svensson. Han menade att globala indexfonder är för viktade mot USA och tech, och därför har för stor risk, och att de som verkligen förstår sig på sparande vet detta.

Det där stämmer helt enkelt inte. Att globala fonder har mycket USA och tech är ju bara ett bevis på var världens mest lönsamma bolag råkar finnas. Att medvetet välja bort dem är i praktiken att betta emot marknaden, man chansar på att resten av världen plötsligt ska rulla ifrån USA. Det är inte en trygg och neutral strategi. (Ett påstående han för övrigt hävdar fortfarande.) Men jag köpte ju argumentet rakt av och drog min egen slutsats: om de stora fonderna är skeva, får jag väl pussla ihop min egen geografiska balans manuellt.

Så jag byggde.

Resultatet blev fem Swedbank Robur-fonder i ITPK:

• Access USA
• Access Europa
• Access Japan
• Access Asien
• Technology A

En per region plus tech som krydda. Ett hemmabyggt globalt index! Snyggt jobbat!

Del två, slarvig städning

I mars 2026 städade jag upp. Fem fonder var för många och jag ville ha bättre kontroll. Jag landade i tre: Aktiefond Pension 40%, Technology A 40%, Asienfond A 20%.

Tanken var ganska rak. Jag ville ha kvar tillväxten från tech, men behövde balansera upp det med något stabilare. Valet föll på Aktiefond Pension. Den är i grunden global men har även Sverige-inriktning med ca 20% av innehavet, och framförallt hade den visat sig stå emot bra i sämre marknader. Med ett Sharpe-tal som stack ut fungerade den som en perfekt stötdämpare, utan att jag för den sakens skull behövde offra avkastningen.

Asien kom med som de sista 20%. Tanken var fortfarande den gamla: lite geografisk spridning utanför USA. En kvarleva från Mats-eran som jag inte ifrågasatte.

Del tre: städning med data

Nyligen körde jag en strukturerad analys på 16 års historisk fonddata (2010–2025) med faktisk kurshistorik från Swedbank, rensad från de datafällor som annars snedvrider resultatet.

Och som ni kan se, så ljuger inte siffrorna:

Asienfonden hade den svagaste riskjusterade avkastningen av de tre. Sämst Sharpe. Lägst CAGR. Ändå hög volatilitet. Sharpe-talet på 0,52 innebär att fonden gav knappt hälften så mycket avkastning per riskenhet som de andra två.

Jag körde sedan Monte Carlo och Bootstrap för tre portföljkonfigurationer över 10 år (samma metodik som i AP7-analysen). Monte Carlo simulerar tusentals möjliga framtider baserat på historisk avkastning och volatilitet. Bootstrap testar om resultaten håller om åren råkade komma i annan ordning. Idén med att köra båda är enkel: om två oberoende metoder pekar åt samma håll är det svårare att avfärda slutsatsen som slump. Och det gjorde de:

50/50 AP/Tech vann konsekvent i median, nedre kvartil och övre kvartil, i båda metoderna. MC och Bootstrap konvergerade till nästan identiska siffror, vilket stärker slutsatsen.

Asienfonden drog ned medianresultatet från 3,90x till 3,46x. Det är 12,7% lägre förväntad slutförmögenhet efter 10 år. Det är priset för en "diversifiering" som aldrig var välgrundad.

Ironin

Jag försökte manuellt replikera något ett globalt index redan gör automatiskt, fast sämre. Resultatet var en portfölj som varken var genuint global eller optimalt riskjusterad, och som dessutom ändå hade tech som ett separat ben. Det är ett klassiskt exempel på hur en felaktig premiss leder till beslut som känns logiska i stunden, men som blir fel i längden. De kan sitta kvar i portföljen i generationer om man aldrig stannar upp och ifrågasätter grunden.

"Men du predikar ju om att köra på utan att pilla"

Det gör jag. Och principen gäller fortfarande.

"Kör på" betyder att man inte hoppar ur marknaden för att det känns oroligt, inte byter fond för att en rubrik skrämmer upp en, inte market-tajmar varje månad. Det betyder inte att man för evigt låser sig vid en allokering som en strukturerad analys visar är suboptimal.

Disciplin är inte detsamma som passivitet, det har jag skrivit om i beteendefällorna. Det är att ha en process, och följa den.

1. Samla historisk data, rensa datafällor
2. Beräkna nyckeltal per fond
3. Simulera portföljkonfigurationer med två oberoende metoder
4. Granska metodiken och slutsatserna kritiskt
5. Fatta beslut och genomföra det

Inget av det är FOMO. Det är disciplin i praktiken.

Genomförandet

Ombalanseringen delades upp i två steg. 72 % av pengarna från Asienfonden flyttades till Aktiefond Pension, och bara 28 % gick till Technology A. Jag passade helt enkelt på att ombalansera portföljen så att den landade på den slutgiltiga 50/50-fördelningen.

Men vad är haken?

Bytet löser såklart inte allt, och det vore dumt att låtsas som något annat. Det finns tre ganska uppenbara risker med att köra på den här linjen framöver:

• Det kan komma helt andra tider. Åren 2010–2025 var extrema med nollräntor och en helt galen tech-boom. Att Technology A snittade nästan 19% om året är inte normalt. Om nästa tioårsperiod blir annorlunda kommer mina simulerade siffror inte att stämma.
• Allt ligger i samma korg. Att lägga hälften i tech innebär att jag satsar stenhårt på USA och teknikbranschen. Om tech faller 40%? Ja, då faller det. Jag sitter där med röda siffror och det är inte kul. Men Aktiefond Pension håller åtminstone delvis emot, och med 12 år kvar till pension har jag tiden på min sida.
• Det är fortfarande aktiv förvaltning. Varken Aktiefond Pension eller Technology A är billiga, rena indexfonder. Inom just ITPK-utbudet hittade jag inget bättre som matchade siffrorna, men jag har ändå frångått principen om att bara äga marknaden till lägsta möjliga pris.

Slutsats

Tre portföljgenerationer. Samma felaktiga premiss i botten.

Fas 1: fem regionfonder, manuellt globalt index.
Fas 2: förenkling till tre fonder, men Asienfonden följde med.
Fas 3: data vinner, Asienfonden är borta.

Lärdomen är inte att man aldrig ska ta in andras perspektiv. Lärdomen är att premisser från rådgivare med egenintresse i att du inte väljer enkla lösningar bör granskas extra noga, och att man ibland behöver ifrågasätta grunden, inte bara optimera ovanpå den.

Disciplin över känsla. Det gäller även när känslan är att man borde behålla något man en gång bestämde sig för.

ITPK-portföljens nya allokering: 50% Aktiefond Pension / 50% Technology A (Swedbank Robur). Ombalansering genomförd juni 2026.